I kursplanen och närmare bestämt det centrala innehållet bestäms vilken historia vi ska läsa. Exakt hur mycket och var tonvikten ska ligga bestämmer vi på skolan själva.
”Framväxten av högkulturer i olika delar av världen, till exempel i Afrika, Amerika och Asien. Antiken, dess utmärkande drag som epok och dess betydelse för vår egen tid.”
I årskurs 7 ska vi under vårterminens första arbetsmoment titta närmare på hur tidsperioden antiken påverkat vår egen tid. Vårt fokus kommer främst vara på hur den antika stadsstaten Aten och det romerska riket styrdes. Aten blev känt för att det under ca. 200 år var en demokrati och Rom styrdes under nästan 500 år som en republik.
Antiken – 800 fkr. till 500 e.kr.
Antiken är en tidsperiod som de flesta historiker menar omfattar de grekiska stadsstaternas framväxt under 800-700-talen f.kr, fram till och med det västromerska rikets fall ca 500 (e.kr). Tidsperioden används mest i västerländsk historieskrivning. Vi ska prata mer i klassrummet om varför man delar in historien i olika perioder och vad som anses typiskt för antiken.
Aten – antikens mest kända demokrati
På 500-talet f.kr. förändrades Atens styre från fåvälde och envälde till en för tiden radikal demokrati där även fattiga fiskare, bönder och hantverkare fick vara med och påverka stadsstatens politik. Innan man införde demokrati var spänningarna stora mellan fattiga och rika och hotade att få stadsstaten att falla sönder. De rika tvingades gå med på demokratiska reformer eftersom man insåg att de fattiga behövdes för att försvara Aten och för att helt enkelt få stadsstaten att fungera.
Stadsstaten Aten bestod inte bara av själva staden utan inbegrep även landskapet och halvön Attika. Befolkningen uppgick till ca. 250.000 människor och av dessa var mellan 30-50.000 (10-20%) fria män som fick delta i folkförsamlingen och rösta. Kvinnor, bofasta utlänningar (metoiker) och slavar var uteslutna från den politiska makten. För att få rösta i folkförsamlingen var man alltså tvungen att vara man, atenare och dessutom ha genomfört en typ av militär träning, vilket vanligen skedde när den unge mannen fyllde 20-21 år.
Aten var inte den enda eller ens den första demokratin, flera grekiska stadsstater var periodvis demokratier, bland andra grannstaten Megara. Aten var emellertid den klart största stadsstaten med ett demokratiskt styre och Aten har också efterlämnat flest historiska källor till hur demokratin fungerade. Impulserna till den grekiska demokratin anses främst ha kommit från de feniciska stadsstaterna i östra medelhavet. Fenicierna var liksom som många av de grekiska stadsstaterna skickliga handelsmän och det var även fenicierna som uppfann föregångaren till det moderna alfabetet.
Folkförsamling, domstol och ämbeten
Folkförsamlingen samlades på en kulle i Aten som heter Pnyx. Det var en form av direkt demokrati, där de fria männen röstade på de förslag de ansåg bäst. Man röstade alltså inte på politiker och partier som i dagens Sverige. Vår form av demokrati kallas representativ demokrati eller indirekt demokrati. I folkförsamlingen kunde alla rösta, tala och argumentera, men det krävdes både mod och skicklighet om man skulle lyckas hålla ett övertygande tal.
Att vara fri man i Aten innebar att man förväntades delta i stadsstatens politik men också i dess dagliga skötsel, som t.ex. att ta hand om stadens hästar och att brunnarna gav vatten. Varje år valdes och lottades tusentals män att sitta i domstolar, jobba som ämbetsmän eller sitta i rådet, Atens regering som bland annat förberedde mötena på Pnyx. Det gällde att vara aktiv som medborgare och atenarna hade ett ord för de som inte var intresserade eller okunniga om politik – idiot.
Demokratin i Aten under antiken
Om du vill se en video om den Atenska demokratin kan du klicka här eller här (en fördjupning).
Den romerska republiken
Ungefär samtidigt som Aten blev en demokrati blev den lilla stadsstaten Rom på Italienska halvön republik. Tidigare var Rom en monarki och styrdes av kungar. När den republikanska eran inleddes på 500-talet f.kr. blev själva ordet för kung, rex, ett skällsord. Republikens fria romerska män hade rösträtt, men den romerska eliten såg till att behålla en stor del av makten genom att endast de rika kunde bli valda till prestigefulla ämbeten och sitta i senaten. Hur som helst kunde inte den romerska eliten helt kosta på sig att ignorera de fattiga romarna, det var trots allt de som röstade fram vilka som skulle bli konsuler, det vill säga det högsta ämbetet i Rom.
Folkförsamlingarna, senaten och ämbetsmännen
I Rom delades makten mellan folkförsamlingarna, senaten och ämbetsmännen. Att dela makten mellan olika institutioner kallas maktdelning. Tanken är att inte all politisk makt ska hamna hos några få eller en särskild grupp, som t.ex. en kung eller hos adeln.
Folkförsamlingarna
Alla fria romerska män som var tillräckligt gamla för att gå ut i krig fick delta i folkförsamlingarnas arbete. Arbetet innebar bland annat att rösta på lagförslag och på kandidaterna som ställde upp i valen. Den romerska folkförsamlingen var inte som den Atenska som hade fri debatt. De romerska männen fick bara ta ställning (ja/nej) till de förslag som lades fram av ämbetsmännen.
Senaten
I senaten satt vanligen 300 rika romare. De 300 senatorerna tillhörde vanligen Roms elit sedan flera generationer. Från början hade bara Roms adel, de så kallade patricierna tillåtelse att sitta i senaten, men med tiden fick även rika och inflytelserika icke-patricier (plebejer) delta. Alla senatorer i Senaten hade tidigare haft mer eller mindre höga ämbeten som till exempel konsul och var därför vana vid makt. Senaten gav endast råd till ämbetsmännen som skulle styra Rom, men deras ord vägde mycket tungt, de hade vad man kallade auktoritet.
Ämbetsmännen
Det högsta ämbetet i Rom var konsul och för varje år valdes två konsuler. De växlade under året som Roms högste ämbetsman. Men båda konsulerna hade veto, vilket innebar att de kunde stoppa varandras lagförslag. Årligen valdes många ämbeten i Rom och för överklassens män var det en oemotståndlig karriärväg att försöka nå toppen och bli vald till konsul. Under speciella omständigheter (krig) kunde Rom styras av en diktator. Diktatorn kunde själv ta beslut utan att lyssna till senaten eller en medkonsul, men diktatorsmakten var endast tillfällig, max 6 månader. Julius Caesar försökte bli diktator på livstid, men blev mördad av en grupp senatorer som ansåg att Caesar var på väg att stjälpa republiken och införa en sorts monarki, något som var ett rött skynke för många romare.
Andra ämbeten man kunde väljas till var praetor, edil, kvestor och censor. De utförde arbeten som domare, ekonom, festfixare med mera.
Om du vill se en video som förklarar mer i detalj hur republiken fungerade kan du klicka här.
Rom under republiken
Antikens politiska arv
Det politiska arvet från Aten och Rom är ofta synligt och konkret. Världen har idag ett grekiskt ord, demokrati, för att beskriva ett styre där folket har den övergripande makten att bestämma. Ett land som inte styrs av en kung som ärvt makten, utan helst styrs av en vald ledare kallar vi idag republik. När USA skapades och Frankrike omskapades i slutet av 1700-talet inspirerades man av antikens styrelsesätt. man ville ha ett alternativ till Europas enväldiga kungar. Det ”nya” fann man istället i antikens fria stater Aten och Rom. Gissningsvis kommer vi hitta massor av spår från antiken när vi undersöker och studerar dåtiden.
