Under hösten ansökte jag om ett resestipendium från SFUB för att lära mig mer om folkrätten idag och i historien. Jag reste 11 juni och kom tillbaka till Arlanda onsdag 17 juni.
Såhär löd min motivering till SFUB:
Elever möts idag av motstridiga uttalanden i media om folkrätten. I och med krigen i Ukraina och Gaza i kombination med ett nytt säkerhetspolitiskt läge med politiker som öppet går emot internationell rätt, blir diskussioner om folkrätten allt svårare att föra. I mina ämnen (historia, samhällskunskap, religion) ska folkrätten diskuteras. Av de skälen är det viktigt att jag som lärare har breda och djupa kunskaper och kan diskutera frågor om folkmord och brott mot mänskligheten på ett korrekt och nyanserat sätt. Det är vad jag vill uppnå med studieresan.
Google-presentation
Minneskultur
Historikern Tony Judt (1948-2010) menade att minneskulturen har stor betydelse för hur ett samhälle demokratiseras efter diktatur och folkmord. Presentationen om minneskultur och minnesdagar har jag använt i undervisningen om folkmord (historia 2a).
Tidigare studieresor (SFUB)
2010 till Spanien Andalusien (se här).
2015 till Nederländerna och Belgien (se här).
Förarbete
I undervisningen har jag tidigare behandlat rättegångarna mot nazister (se här) och exempelvis FN:s arbete för mänskliga rättigheter. Inför studieresan tog jag del av artiklar och läste en del litteratur:
Mark Klamberg, (2025), Folkmord: Sverige och kampen om ett begrepp, Liberal debatt.
Philip Sands, (2019), Vägen till Nürnberg: en berättelse om familjehemligheter, folkmord och rättvisa (i översättning av Manne Svensson), Albert Bonniers förlag.
Philip Sands, (2025), Londres 38 : en berättelse om Augusto Pinochet, Walther Rauff och rättvisan (i översättning av Manne Svensson), Albert Bonniers förlag.
Webbmaterial
Myndigheten Forum för levande historia har en hel del material om folkrätt, framför allt om folkmord och brott mot mänskligheten under 1900- och 2000-talen. Här är en föreläsning av Ove Bring om folkrätt.
Inger Österdahl, (2020/2019). Folkrättsbrott i svenska domstolar: En våldsam utveckling. https://svjt.se/svjt/2020/170
Filosofiska rummet i P1 (2025-09-13) har ett program med rubriken Om varför frågan om folkmord i Gaza är så laddad. I programmet diskuterar programledaren Cecilia Strömberg Wallin frågan om folkmord med Lena Halldenius, filosof och professor i mänskliga rättigheter, Mark Klamberg, professor i folkrätt och Klas-Göran Karlsson professor emeritus i historia.
Besöksmål i kronlogisk ordning
Bilder från studieresan, plus en del annat som statistik finns i presentationen ovan. De två övergripande frågorna jag ville ha svar på var Är varaktig fred möjlig utan rättvisa? och Hur ska jag använda mig av kunskaperna från studieresan i undervisningen? Den förra frågan är kanske omöjlig att besvara på ett säkert sätt, men den senare har jag helt klart fått svar på.
Haag (11-12/6)
1) Fredspalatsets visitors center har en utställning om palatset och folkrättens historia. Palatset rymmer två domstolar: ICJ (Internationella domstolen) och Permanenta skiljedomstolen. Tyvärr lyckades jag inte få en guidning av ICJ. Efter att Sydafrika väckte talan mot Israel 2023 om folkmordsbrott pågår undersökningar vid domstolen. ICJ dömer dock inte individer utan åtalet gäller staten Israel. Folkmord och brott mot mänskligheten tillhör inte domstolens mest förekommande arbetsuppgifter – vanligen handlar arbetet om gränstvister mellan stater (till lands och sjöss) och om internationella avtal hållits.
2) ICMP, International Commission on Missing People. Här fick jag en personlig dragning om organisationens arbete och historia av en av organisationens jurister, vidare fick jag en generös guidning av ICMP:s labb där offers DNA analyseras och matchas mot anhörigas. Att få en över två timmar lång guidning kändes lyxigt och det är inte svårt att se vilken betydelse en identifiering har för enskilda familjer och för att ett samhälle ska kunna gå vidare efter en katastrof (folkmord, krig, naturkatastrof).
3) ICC, International Criminal Court. På ICC fick jag en guidning, tillsammans med en grupp amerikanska juridikstudenter, av den stora rättssalen och en föreläsning av ICC:s åklagare Pubudu Sachithanandan, som berättade om hur arbetsgången för domstolen ser ut och när domstolen kan agera. Exempelvis kan ICC väcka åtal om folkmord, brott mot mänskligheten mot både israeliska politiker och militärer samt mot ledare inom Hamas. Skälet till det är att Palestina ratificerade Romfördraget, som styr ICC, 2015. Israel har inte ratificerat. Av föreläsningen framgick dock att domstolens arbete ofta gick mycket långsamt. Pubudu Sachithanandan berättade att bevisläget ofta är svårt eftersom stater inte sällan motarbetar ICC:s undersökningar. Men till skillnad mot ICJ kan ICC alltså döma individer till verkliga påföljder. I denna stund (sommaren 2026) avtjänar tre personer fängelse efter domar i ICC.
Efter besöket på ICC hade jag hoppats kunna besöka IRMCT, International Residual Mechanism for Criminal Tribunals, som tagit över en del arbetsuppgifter från de tidigare tribunalerna (ICTY & ICTR) som utredde brott mot mänskligheten och folkmord i krigen i forna Jugoslavien och i Rwanda. Tyvärr gick inte det (lite verksamhet för tillfället). Det var en större missräkning än att inte kunna besöka ICJ eftersom de två tribunalerna är mer intressanta ur ett undervisningsperspektiv; tribunalerna utredde och dömde individer som var ansvariga för folkmord och andra typer av folkrättsbrott och deras arbete pekar mer på arvet från Nürnbergrättegångarna och framåt mot ICC.
Köln (12/6)
I Köln besökte jag (NS-Documentation Center) högkvarteret för Gestapo, som idag rymmer utställningar om nazismen på lokal och regional nivå, och inte minst de bevarade cellerna i källarvåningen. Det som gjorde starkast intryck var fångarnas bevarade inristade meddelanden på cellväggarna. På bakgården hade ungefär 400 människor avrättats under Naziregimen.
Nürnberg (12-15/6)
Nürnberg var viktigt för nazisterna av flera skäl, dels för att det var ett starkt fäste för partiet sett till antalet röster och partimedlemmar, dels för stadens medeltida betydelse och karaktär som var viktig för NSDAP:s propaganda. Det fanns också ett praktiskt skäl till att politiska möten och partidagar hölls i staden: det låg centralt i Tyskland och hade goda järnvägsförbindelser.
Mitt första och självklara mål var museet för Nürnbergrättegångarna (1945-1949). Justitiepalatset har utställningar om rättegångarna efter kriget och vilken betydelse de haft för folkrätten. Museets hjärta är nog ändå rättssal 600 där ökända nazister som Göring och Hess dömdes 1946. Utanför museet och själva Justitiepalatset har man i andra lokaler en tillfällig utställning om de så kallade folkdomstolarna (Volksgerichtshof) i Nazityskland. Historiska filmklipp som visade hur folkdomstolen dömde ”inre fiender” till regimen underströk betydelsen av rättssäkerhet.
Ute vid platsen för NSDAPs partidagar, Zeppelinfeld, har man i det som skulle bli nazistpartiets kongresshall inrymt ett museum, Dokumentationszentrum Reichsparteitagsgelände. Museet som precis har öppnat efter en längre tids renovering har en utställning med titeln Nürnberg und die Reichsparteitage som fokuserar på förhållandet mellan NSDAP och staden. Zeppelinfeld, där NSDAP höll sina partidagar under 1930-talet med storslagna parader och massmöten, ser i dagsläget mest ut som en byggarbetsplats. I Nürnberg har man allt sedan krigslutet 1945 haft svårt att bestämma sig för hur platsen ska användas. Det finns dock informativa skyltar och man får gå relativt fritt i området. Utställningarna gav helt klart en djupare förståelse för partiets propaganda och inte minst dess lockelse. Det finns gott om filmklipp på Youtube från Leni Riefenstahls propagandafilm från 1935 Viljans triumf (se här) – om man vill få en propagandabild av nazisternas partidagar.
Hamburg (15-17/6)
I Hamburg var mitt främsta besöksmål koncentrationslägret Neuengamme där flera av byggnaderna står kvar än idag. Drygt hundratusen människor passerade lägret. Dödligheten var hög (som i alla läger) och ungefär hälften beräknas ha dött till följd av mycket hårda förhållanden (beskrivning av lägret). Den stora utställningen pendlar mellan örnperspektivet (statistik och kartor) och de individuella livsödena, däribland en del skandinaver och några som efter kriget kom till Sverige med de vita bussarna. I en av byggnaderna, SS-garaget, har man en utställning om de ca. 4.500 SS-män och kvinnor som arbetade i Neuengamme eller i något av dess satellitläger (85 st.). Många intressanta frågeställningar: Vad hände med förövarna efter kriget? Dömdes SS-personalen för sina brott? Hur handskas barn och barnbarn till förövarna med sin familjehistoria?
Mitt sista besök var i St. Nikolai minnesplats och museum i centrala Hamburg. Kyrkan som blev bombad under de allierades Operation Gomorrah sommaren 1943 har fått stå kvar som minnesplats för kriget och har förutom en skrämmande hög utkikspunkt också en utställning om Hamburg och kriget och inte minst bombningarna i juli som orsakade en enorm och dödlig eldstorm. Ungefär 35.000 människor dödades och 180.000 skadades. Utställningen är intressant utifrån flera perspektiv, inte minst att bombningarna också gjorde tyskar till offer. Kan tyskarnas oförrätter, som förövare och passiva åskådare, berättiga massiva bombningar av civila mål?
Sammanfattning (skriven på flygplatsen i Hamburg)
Studieresan genom Haag, Köln, Nürnberg och Hamburg gav mig en konkret och fördjupad förståelse av folkrätten, ungefär som jag hade tänkt. Genom möten med ICC, ICMP och historiska platser som Gestapohögkvarteret, rättssal 600 och koncentrationslägret Neuengamme blev sambanden mellan folkmord, rättsprocesser och dagens folkrätt tydligare. Genom resan tycker jag mig se både folkrättens möjligheter och en del av dess begränsningar. Jag har fått rikligt med material till undervisningen. Förutsättningarna för den ursprungliga målsättningen (att kunna undervisa mer nyanserat om folkrätt, ansvar och rättvisa) har förbättrats.
Hur jobba vidare?
Även nationella domstolar dömer i internationella mål. I Sverige och Stockholms tingsrätt dömdes Claver Berinkindi 2016 för bland annat folkmord i Rwanda 1994. Förra året, 2025, fastställde Svea hovrätt domen mot IS-kvinnan, Lina Ishaq från Halmstad, för folkmord, brott mot mänskligheten och grov krigsförbrytelse. Hon får 12 års fängelse.
Att träffa, tillsammans med elever, poliser och åklagare i Sverige som jobbar med internationella brott (folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser) kan vara ett sätt att fördjupa mina och elevernas kunskaper. Som av händelse har Sveriges museum om Förintelsen en ny utställning i höst (2026) som heter Rättegångarna – om rättvisan efter Förintelsen.
P.S. Svt play har sedan 2025 en tysk dramaserie, Tyska huset, i sex delar som just handlar om rättegångarna mot naziförbrytare och hur man som individ och samhälle handskas med sitt förflutna (se här). Vet inte hur länge serien finns tillgänglig – så passa på.
