Indonesien som kontrastvätska

Läsåret 2012/13 valde jag för första gången att använda Indonesien som utgångspunkt för ett större arbetsområde inom ämnet geografi. Fördelen med Indonesien tycker jag (frågade faktiskt aldrig eleverna) var att väldigt mycket stoff i läroplanen blir tydligare där än på många andra håll i världen.

De naturgivna riskerna, naturens egna processer, intressekonflikterna, befolkningstätheten, urbaniseringen för att ta några lösryckta begrepp och ord från geografins centrala innehåll, blir så mycket tydligare i Indonesien. Den Indonesiska ön Java har en befolkningstäthet som vida överstiger Sveriges, intressekonflikterna har varit och är många, och inte sällan blodiga. Naturens processer är långt mer dramatiska än i Sverige, eller vad sägs om drygt 70 aktiva vulkaner. Indonesien fungerar dels som kontrastvätska för att tydliggöra geografiska processer, dels som en alldeles utmärkt träningsbana i de geografiska förmågorna.

Merapi
Merapi – Indonesiens mest aktiva vulkan

Sedan kan man (och kanske bör man) jämföra Indonesien med det betydligt närmare och mer bekanta Sverige och Huddinge. Men jag tror att det är lättare att börja med Indonesiens naturgivna hot än de vagare och måttligare naturgivna hoten i Huddinge?